ansigte och röst — utropade den närmar ste lotsen. — Hurrah, burrah för priset! Båda lotsbåätarna lade ut med sirsta fort utan aning om faran deras föres tag. Efter ett par minuter fom en arne nan fustbåt, men fedan den gjort några frågor, och fått weta huru sakerna ftos do, stannade den, och lättade wära bår tar från en del af deras last. Mila tte lägo nemligen för djupt, och isynnerhet den lilla bäten hade hwarje ögonblick swäfwat i fara att kantra. Jngen dödlig har ord för att skildra den själsspänniug och ängest i hwilken wi suto försänkta. Till oc) med nu ef teråt går en rysning genom min själ, når jag tånfer dervå Jag tillslöt mi: na ögon och lyssnade, wäntande med andlös, outsäglig fasa det fruftansmwårda ögonblicket, då fartyget skulle fprins ga i luften. Efter en skund blickade jag upp. Jag såg nu att lågorna halkade fram och tilldaka längs bogsprötet, och art bäda letsbåtarna med flygande jnabbbet fom efter of. Hade han blifwit räddad? ... Medan jag få fatt, fafinaglad af o. ro, med blicken vafrvånd på det brinnans de skeppet och de derifrån flyende båtaria, uppskjöt med ens en bred, skyhög lamma från fartyget, åtföljd af en allt edöfwande knall. Jag föll eller slogs er, jag wet ej bwilketdera; båten gungae wåldsamt liksom indragen i en bärs