Norrländska Korrespondenten – 25 april 1855, sida 3

att taga den med sig till gäldstugan, kunde wäl gå för sig! men huru få den derifrån, när han inte en gäng kände ägarinnans namn? Öppna pylänboken och begagna deruti försvarade pennins gar, för att rädda fig emot ulfwarnes klor, fired emot hans karakter ... Nyss förut förtwiflad, för det han war utan pengar, war Linder nu ännu mer för twiflad för det han hade pengar. — Hammar! bror Hammar! — ro pade ban, i det hang blid ljusnade; — fom hit får jag tala wid dig, några ord! En herre ungefär af samma ålder som han nalkades honom. Bror Hammar: du dricker ja brunn här å torget, om jag icke bedrager mig? — Jo wisst gör jag det — swarade Hammar och det bekommer mig ganska wäl. — Det fägnar mig ... bör du, fåne ner du den der unga enkan i swarta sidenklädningen och laxgula sjalen och fom åtföljes af fin lilla dotter, en liten engel i grönrutig fjol? — Henne fom ou nyss gif oc talte med? — swarade Hammar; — känner du inte henne? . .. bur fan fan man på ljusa dagen tala med ett fruntims mer, fom man inte känner! ... du är dig alltid lif. . . Hwem känner inte Fru Stifwern, den rika och wackra en