som nu hotar mig, snart skulle bli kräfd för andra uttiöpande skuld sedlar ... Ni finner således min fru att jag hwars fen fon eller bör begagna mig af der ådelmod, fom ni synes wara på wäg att bewisa mig. — Men om ni nu emottager ifråga warande summa säsom län af mig, få ! — Gå är det alltför troligt, att jag icke få snart blir i tillfälle att återgälda den ... kanske alldrig ... — Jag har blott warit bekant med er en halfrimma, — genmälte damen — fan således ej känna er rätt; men ni har en dygd, fom jag lärt känna, och det är ärligheten ... tro mej, den är mycket wärd i dessa tider ... men det är ej tid att resonera längre . . . De nalkas, de blodsugarne! ... Se här .. tag min Plänbok och uppgör med dem, under det jag går in och dricker mit fjerde glas. OM dermed tog hon en grann: bros derad Plänbok ur barmen oc räckte åt den förwånade Notarien. — Jag skulle mottaga denna plänbok! — stammade han, — jag skulle med edra pengar betala mina obetänffambhes fer! ... Nej, min Fru! ... jag oe re då en usling! ... nej! ... jag har nog af den olyckan att wara en slarf, en galning fom aldrig fule Haf: wa kommit i sådana omständigheter, om jag haft den minsta gnista af omtanka.