teden tull tis. En annan hade put ena benet afslaget, och allt skinn i ansigtet och å händerna upporändt. Föga hopp återstod om hans wederfående. ÄÅnnu en tredje fick en stark kontusion, men war utan fara för lifwet. Man förmodar att erplosionen warit en följd af nagon wid ömsandet af cylindrar begången vförjtge tighet. — Linföpings särowerköstyrelse synes hafwa tagit det Kongl. cirfuläret om förs eningen mellan skola och gymnasium i egentligaste mening, så att det sednare äfwen skulle härefter få njuta sin andel af den förras wanliga strykportioner, från hwilka gymnasisterna förut warit beftiaDe. Ralmarposten roar sig och sin Publik med följande reflektioner öfver detta för belegarne allwarsamma ämne. SN Linköping har man börjat denna förening dymedelst att man beslutat gif: wa gymnasisterna stryk. Det är wäl en icke sardeles smaklig början — men Dderföre har Ostgötha Correspondenten all deles orått, da han säger att man börs jat i en galen Ända. Twärtom har man börjat jutt i den ändan, fom ide blir galen. Ostgötha Correspondenten borde paminna fig, att menniskohistorien hänwisar på endast taflor sasom lag: Moses twå taflor, de tolf apostlarnas lag i Rom; — ända till sista rifsdag erfäns de Swerge ryggtaflornas lag; och nu klandrar Correspondenten att collegium scholasticum och ephorus i Linföping ftije tat en lag, fom kommer i aldra närmar ste beröring med de egentliga ryggtaflorna. Det år nödigt då man will fänna en 2 att se den från alla sidor — hwarför då förbjuda lärarne i Linköping att se den äfwen från baksidan? Det är genom hudömsning, fom ormen, fyns dens finnebild, föryngras: det är wäl också genom en particl sådan, fom fynda: menniskan skall förändras. Det onda drar sig utat huden; är det kanske inte bra? Frän Helsäangland (säges det) äm nar man till Parisererpositionen insända prof på lin i alla dess förädlingsstadier: rått, rötadt, bräkadt, skäftadt o. s. w. Hwad ligger wäl nårmare, än att man från Lin köpings gymnasium — der di sciplinen lärer gått åt Helsingland — in: sänder prof på gymnasister i alla förådlingsgrader: en rå gymnasist, en gynma sist, angripen af fondens röta, en brå kad, en piskad och häcklad ända till den aldra finafte sorten i glasskåp? Def utom finnes någon mer passande inffrips tion öfwer en gomnasiidörr, än: Tänk på ändan! Oc hwarföre skola wäl lå rarne längre bära det platta namnet Leftorer? Nej, låtom oss minnas det gamla Rom med sina Lictorer och deras fpör knippor. En sädan knippa är den Fas siska bildningens wårdtecken. Endast på detta sätt sammanknytes det historiska med det närwarande, endast på detta sätt kan läraren, som han bör, ständigt stå flag: färdig i bildningens ftrid mot barbariet, och menskligheten sluta med att bli inpiskad i dygd och lärdom.