gladt sinne är icke att tänka på, och den moraliska winner i sanning lita få lilct. Denna snälbet i i allt, detta ewiga råf. nande oc) beräknande gör den unga fiås len få ondt, att den i förtid krossas. Att be en wän följa med hem för att med familjen förtära ett mål af hwad bujet förmår, det wågar han ide; ty det skall ju förblifwa en hemlighet ywad man här uppdukar. På en bandling af wälwilja eller menniffofärlef är ide att tänka. Döttrarne wilja besöka en bal, men bafwa inga kläder. De sy bemligen för en butif, och begagna sörtjensten rid anffaffanda af den brokiga grannlat med ywilken de wilja präla i sällskapet. Om någon här wisste huru de förwärfwar derna granlät, få skulle de af blogsel sjunka ned i jorden; men man wet det ide, och få dansa de med denna lögn i biertat, en cotulon för werlden. Karffe faller det just i dag, en ung man in att förälska sig i henne oc erbjuda fin band; huru fan då flickan handla annorlunda, än gladt gripa det tillfälle, som förer henne bort från föräfdrabems inet, der hon bliswit en börda. Gud ware lofwad för egen härd! suckar hon, oc återfinner wid densamma Heia fedjan af sorger, fom hon hoppades Iemna bakom fig. Detta är följden af wår nuwarande flickuppfostran. Den som icke skädar in uti sig sjelf, skådar icke heller rundt omkring sig och fältet för sina närmaste äligganden och safnar mod, att med kraftig wilja öpp na sina ögon. (Sitta) !