Löjtnant R. beställde något plagg, ware sig uniform eller civilt, alltid förfärdiga dubbletter deraf. Skräddaren, fom has De fin räkning derwid, grubblade föga öfver huru härmed kunde hänga tills samman, utan sydde och qwitterade räk. ningarne. Ni må tro att denna intrig kostade Rosenling wackra fyrkar. Som meningen war att ohjepligen fompros mettera Löjtnant R, få hade jag iuprpdrag att ställa till få galna fred som möjligt, ywartill man dessutom just ej synnerligen behöfde sporra mig, emedan jag af mig sjelf för sädant war allt för mycket benägen. Det öfriga fänner ni förmodligen, och jag har alla anledningar att tro, det jag lyckades, ehuru jag ej kan säga detsamma om min principal Rosenling, ännu åtmine stone. Wäl har han lyckats att tränga undan Löjtnant R., som förswunnit på sednare tiden, utan att dock anses wärdig att intaga hans plats. Mot mig bar han emellertid börjat blifwa mins dre frikostig; ban gör inwändningar när jag framställer mina anspräk på hans fassa och jag anfer mig hafwa alla skäl att misstänka det han har för affigt att, ehwad han lyckas eller ej uti att blifwa den wackra Rosauras man, kasta bort mig fom en utkramad citron. Men derom skola wi nu blifwa troå, tad war re ert hederwärda förslag, fom jag ans tager med wilfor, att ni på någor sätt