wistas. Det förra medgifwes i wårt land och kan under wissa wilfor med statens wäl bestå: men det sednare fan, af anförde skäl, det ide. Emot 7:de, Side, 9:de och 10:de Satferna gjordes i i all: mänhet den anmärkning, att, då de fel, fom der utmärkas, egentligen tillhöra de få kallade läsarne och derås wänner, det wore hårdt att straffa dem; emedan åf wen de följde fin öfwertygelse; och att ordet läsare wore ett smädenamn, fom ide borde nyttjas. Härpå swarades: De följa wisst fin öfwertygelse; men då den, såsom ofta är händelsen, är falsk eller ensidig, och de icke wilja med godo låta rätta fig, utan i fin blinda ifwer åftadkomma många och ffadliga oredor; få är det statens pligt att alhvarfamt beifra sådant för att upprätthålla christelig ordning, skydda sanna christna mot de förblindades hätskhet och kyrkan emot de ras separatistiska skaknringar. — Då name net läsare blifwit få allmänt, att det tors de blifwa omöjligt att borttaga det, bor de man, såsom oc här blifwit wid förra sammanträden yrkadt, skilja emellan fans na och falska läsare. De förra äro fan: na, aktningswärda christna; de sednare äro swärmare. Wäl har mången begynt med swärmeri, men då han redligt sökt sanningen, och låtit leda sig till rätta genom upplysta och erfarna lärare, eller genom läsning af goda böcker; få har han slutat med att blifwa god christen. Det är dock icke nödwändigt att först blifwa swärmare. Man kan blifwa en sann christen lättare och säkrare genom andäktig läsning och stilla begrundande. Swärmeriet hindrar långt mera än det befordrar sann och lefwande christendom. Det befordras otroligt genom de få kal: lade konventiklarne. Dessa äro hwarken nödwändiga eller nyttiga och medföra ganska farliga oredor. Det goda, som påstås kunna werkas genom dem, bör tillskrifwas Guds allmänna nådiga ftyrelse, icke dessa hwarken i Guds ord el ler i wåra iyrkoförfattningar tillåtna fame mankomster. Om blott alla ftånd wille allmänt återtaga det gamla christeliga bruket af husandakt, få skulle fonventitlarna och de oredor, fom de alstra, lätt afstanna! Wålsignelsen af hus-andafkt vitsordades, genom egen erfarenhet från barndomen, af flere bland sällskapets Iedamöter. Önskades, att presterskapet måtte allmänt föregå häruti med exempel. — Christendomens wäsende (fe 7:de satsen), år ide blott nåd och kärlek, såsom måne gen will, utan oc ordning oc lydnad. Att strafflagar i religionsmål ingenting uträtta, är lika falskt jom att de uträtta intet i egentliga brottmål. De werka godt, derest de med wishet och allwar tillämpas och med undergifwenbhet under gås. Man må ide här åberopa enwisa och halsstarriga menmiskor, fom icke låta straffet lända fig till förbättring. Ej hel: ler må man, fom många högft oförfwars ligt göra, styrka feparatifterna i fin hals starrighet med förespegling af den Der sättliga förlust, fom staten skulle lida ge nom deras utflyttning. Hwart skulle de flytta? — Till Amerika. Man säge dem KRO ERE SSE SSE Numuen fär är Att saa hlifmit 4