importera Löjtnant R:s spegelbild. Läsaren hade rätt att begära, det hon ej lemnades utan upplysning om detta wigtiga förhållande, och känner fig för ga belåten med författarens förklaring af fin oförmåga, att tillfredsställa dens na läsarens billiga begäran. Konsten för en novellskrifware är i alla fall att kunna sluta och upplösa intrigen, och sker ej detta, få blir hans berättelse för ga bättre än en nöt utan kärna, som ej duger till annat än att kasta bort. Jag fan ej neka till att dessa före: bråelfer innebålla en sanning, men, es huru jag med skäl kunde frukta att mer än en läsare skall instämma i dem, smålog jag dock är min wäns ifwer: och då ban deröfwer fordrade förklaring, af: gaf jag en sädan, som jag hoppas äfwen må få gälla hwad den fan i mina öfrige läsares ögon. Jag gjorde honom nemligen uppmårtkfam på att jag kallat novellen En Gengångare. Men hwod är nu wål en Gengängare annat än en afliden, fom kommer llbaka? Min gengångare tydtes werkligen i sista numret af bladet wara på allwar hädangången; men han gick bort med en gengångares rättighet att komma tillbafa och nu säger han på denna grund: fe Hår hafwa ni mig igen, just fom det anflär en veritabel och årlig Gengängare. Hwad jag hårmwid egentligen har att