Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1855, sida 2

od Kotzebue har anwändt några af dem i sitt lustspel: De tanffpridde. En dag spisade jag på wärdshuset Swanen och såg Becthoven komma dit, ter han wanligen spisade. Han aflar de hatt och rock och satte fig till bords, men försjönk snart, med hufwudet stödt emot handen, i djupa tanfar. Kypars ren gick fram od frågade hwad han wille åta. Inget swar. Då denne nu trodde att han ej hört hwad han sagt, upprepade han fin fråga, men med lika ringa framgång. En halftimme oc) mer förflöt, då Beethoven, fom dittills ej rört fig, tycktes wakna ur fin tankfullhet. Han ropade kyparen och begärde sin räkning. Ni är ingenting skyldig, fmarade denne, ty ni har ingenting ätit. Syuru? swarade Beethoven helt före wånad. NÅ, det gör ingenting! til lade han, steg upp och aflägsnade fig. Han hade ett underligt sätt; ofta gingo 8 dagar förbi, utan att han Sppe nade sitt fortepiano, sedan fick han, lif som på en gång, ett werkligt musikraseri och spelade utan uppehåll nätter och dagar igenom. Jag bar en gång bes handlat honom mycket owärdigt, jag tillsår det; det är nu mycket länge fe dan; jag war då en ung man, och han, stackars karl, började redan då lida af ben döfhet fom förbittrade bang lif och sannolikt äfwen förkortade det. Läkaren hade tillrädt honom att begagna badet