då denna missionsbön, fom öfmerwarac des af 3 prester, ej fan få namn affonventikel, och kyrkor annorstädes af paftorer upplåtits för missions-predikningar, hållna af lekmän, såsom t. er. här i Sundswall för några år sedan, funna wi ide inse, hwarföre Prosten B. ansåg fig uppmanad till detta onödiga beswär, då dessutom är bekant, att hr M. uti icke mindre än 5 särskilta kyrkor förr fått uppträda. Wi få wäl se huru flagomålet aflöper. Vice Pastor Lindbloms handlingssätt funna wi ej annat än prifa), såsom warande frisinnadt, och äfven klokt och wälbetänkt, ty innan han gaf tillåtelsen, tillförsäkrade han fig, att hr M. ide ffulle förkunna något från kyrkoläran afwikande. Och om något okyrkligt der förkunnades, må de närwarande prefterna wittna. Måtte inga och allraminst själasörjarena, i sitt nit emot alla -i8merna och sifterna förbise hufwudsaken och utkasta barnet med dopwattnet, förglömmande den Apoliska warningen uti 1 Cor. 3: 4—141 ... Jns. anser öfwerflödigt att här utföra Det citerade stället. Men han will ide allenast ur första kapitlet framhålla upa fom synes utgöra uppflaget till ufwudmeningen, utan oc några ord näst efter den fift upptagna versen i tre dje kapitlet. På förra stället heter det neml. (vers. 10—13( Kare bröder, jag förmanar eder, att J talen alle ett, och att ibland eder ingen twedrägt är; utan att J ären fullbordade uti ett finne och en mening. Ty mig är för rekommet att ibland eder äro trätor. Men jag säger fom hwar och en af eder säger: Jag är Paulisk, jag är Apollisk, jag är Cephisk... Mån Christus wara föndrad ... Pb. Denna fråga är ingalunda en twifwelseller ofåferhets-fråga, utan den är ett öfwertygeljesoch förfäfrings-utrop, att Christus icke är söndrad. — Ifrån bör jan af tredje kapitlet fortsätter Apostelen: Jag kunde icke tala med eder sasom med andeliga, utan såsom med fötts liga ... Ty medan mellan eder är nit och kif och twedrägt, ären I icke då köttslige och wandren efter menniffojätt? — Och iv. 12 etc. heter det: UsSavar nu någon bygger på denna grund (med) guld, silfwer, ädla stenar (eller med) trä, hö, strå; få warder bwars och ens werk uppenbart, ty dar gen skall görat klart, hwilken i elden uppenbar warder... (Det påföljande eller verserna 14, 15 må äfwen läsas och begrundas.) Nu döme läsaren sjelf, om icke Paulus i och med de Corinthiska partierna ogillade och fördömde alla partier och parti scener eller partigängare? — En bay: tist är ju i och med detsamma en fepa: ratist, och torde redaktören och anfmarige utgifwaren af Dilettanten, Alfred Selahn, duplikant wid Sundswalls ffo) Det olagliga således äfwen priswardt? Den tanken är något owanlig för andra än Dilettanten.