Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1855, sida 2

Beethovens Grafwård. Någon tid efter min ankomst till Wien hade jag antagit en lärare i musiken, hwilken war anställd wid Burgtheatern. Han war på längt när ingen virituos af första ordningen, men till: räckligt skicklig för mig; dessutom en bil dad man, hwarföre jag fåg honom hos mig med mycket nöje. En dag föll fams talet på Beethoven: jag fåg honom ofta fade han. 7Han war den fällfam. maste man på jorden. Jag skulle al: drig fluta om jag wille berätta alla de originella drag, fom under hans lifstid skrefwos på hang räkning. Han war nyckfull fom en qwinna; i ett af: ton sällskap hos Furst Lichnowsky, till Hwil: fet han war bjuden endast för fin tar langs skuld, ty wanligtwis kunde man ej få fyra ord af bonom, afflog han tvärt att låta höra fig; damerna gir: go få långt, att de knäföllo för honom, utan att funna förmå honom att fåtta fig till fortepianot. Han tycktes jemt wara fränwarande med fina tankar; hans distraktioner äro werldsbekanta