En Gengångare. (Forts. fr. föreg. N:r.) Med dessa ord afbröt den unge mel: lankoliske mannen berättelsen om de lef nadsöden, som fört honom ombord vå den engelska pafeten och på wäg till Hull, ywilkens stads hwita hus redan hägrade upp för of; wid horisonten. Jag tacdar de honom för hans förtroende och förs flarade det innerliga deltagande beråts telsen hos mig wäckte. Också war det med en blandad fänsla af sådant och en retad nyfikenhet jag såg det ögons blid nalkas, då wi skulle åtskiljas, för art kanste aldrig mera återse hwarandra i detta lifwet. De ögonblick af fams manwaro, fom ännu återstodo, anwänDe wi att förlora of i gifningar tills samman rörande den bemlighetsfulla händelse för hwilken min unge wän olifwit ett offer. Wi genomgingo alla sannolikheter, innan wi ginge in på att gripa till den, fom wisserligen förflas rade allt, men på ett sätt, fom ej uppe lyste något. Det fanns til slut doc ingen annan utwäg, och wi mäste an: ana att helt enkelt slumpen gjort ett if dessa underwerk, först deruti att