Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1855, sida 3

frånrycka honom en hemlighet, öfwer hwilfen han war fullfomligt berre och bäste domaren huruwida den borde Yyp: pas eller ej. Resan, den länge tillärnade, antvid: des ändtligen; med blödande hjerta, med owisshetens awat i min själ, skiljdeg jag ifrän min far, hwars sista ord war: Mod min fon, mod och hopp. För den oskyldige bör ej al glädje wa: ra från jorden förswunnen, derföre att ban ej fer fin oskuld erkänd på en liten fläck af densamma. Jag bopvas att få fe dig bär åter frikand och renad samt åter lycklig; skulle detta äter ej blif.wa händelsen — skulle jag misslockas i mina bemödanden, få skola wi likfwål snart återse hwarandra; ty i sädant fall skall jag följa dig sedan jag realiserat min förmögenhet. Farwäl derföre — od) ännu en gång: mod och hopp. (Forts.)