Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1855, sida 3

mår? Twenne yttranden i Aleranders manifester hå dock en mera påtaglig be tydelse. Wi mena den särskilta förklarins gen om Polens och Finlands offiljaktigher från Ryssland, samt bekräftelsen af hwad fom fallag Finlands rättigheter och förmåner. Den förstnämnda förklaringen synes stalld direkt till utlandet och utgöra ett swar på de i det westra Europa debatterade planerna rörande Polen och Finland. Den särskilta bekräftelsen af det sistnämnda landets rättigheter och friheter är en handling, fom äfwen står i när maste samband med dagens förhållanden och afser att göra stämningen i Finland sa gynnsam som möjligt för det ryffa wäldet. Af allt detta kommer man emellertid icke till någon klar insigt om hwad den närmaste framtiden bär uti sitt sköte iaf seende på krig och fred. Underrättelserna härom ha wi ej att wänta från Peters burg, utan från Wien, der det torde fom ma att uppenbara sig hwad inflytande de förändrade förhållandena utöfwat fåwäl i Petersburg fom i London och Paris. Mellan Ryssland och de mer och mindre neutrala staterna iakttages emellertid alla etikettens fordringar med en noggrannhet, fom fan anses wisa, att Ryssland will frå wäl med dessa stater i fall friget kommer att fortsättas, och att dessa stater wilja stå wäl med Ryssland i händelse fred skulle komma till stånd. Menschikoffs afsättning från alla sina wigtiga platser år en åtgärd, hwars anledning och betydelse man ännu icke kan bedöma i utlandet. Är den en följd af personlig onåd? Är den en signal till förändrad hållning i den orientaliska frå gan, med hwilken Menschikoffs person war så nära förbunden? Efterträdaren Gortschakoff hade förlidet är ide fynnerlig tur mid Donau. Menschikoff fort far emellertid att inrapportera om strider mid Sebastopol, öfwer hwilkas werkliga resultater dock ännu hwilar ett wisst dunkel. Medan wi wäntat att se detta dunkel skingras, ha wi fått ljus i en annan sak, som närmare rörer oss swenskar. Äfwen hos oss har framträdt en ny man. Det år slut med gissningarne om wår blif: wande ecklesiastikminister. J spetsen för wårt fyrfos, ffol: och sundhetswäsende träder en grundlärd teolog. Hans hand lingar, likasom fejfar Alexanders, tillhöra framtiden, och i wår återblick fe wi endaft på det förflutna. (Jll. T.) — Tidningen Upfala berättar, att kronobetjeningen i länet erhållit befallningt att ofördröjligen inkomma med upp: gifter om dels huru stor militärstyrka fom fan inqvarteras i byarne omkring nämns de stad, dels huru fördelningen af ingvarteringar bör funna lämpligast werkställas mellan byalagen. Nämnde tidning me nar att dessa truppsamlingar swårligen funna afse någonting mindre änett tåg mot öftern. — Från Stocholm skrifwes att en, såsom det synes, ganska märklig swensk uppfinning förewisas för närwarande uti Må det wara dir nog att weta att jag