Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1855, sida 2

Haft att göra, och angaf mig hos valt fen. Detta hade pasferat natten förut. En wän till den unge mannen hade ett wittnesmål, fom i alla punkter öfwerensstämde härmed; han bade talat med mig, wunnit penningar af mig; ban beråttade att jag efter förlusten af en betydlig summa under eder bedyrat, att den snart åter skulle befinna sig i min ficka. polismästaren frågade mig hwad jag hade att jwara härtill. Jag fade att jag redan flera gånger hade haft att lida af en dylif förwerling af personer; att jag war offer för en förrädisk fom: plott, och flöt, i det jag wältaligt ffildrade min olycka, att jag funde åberopa aktningswärda personers intyg om min moraliska karakter, fom war all deles främmande för ett så groft brott. — Jag önffar af bjertat, swarade po: lismästaren, att det måtte lyckas er, att bewisa er oskuld, likwäl äro de mot er förebragta beskyllningar få ewidenta, att det ej tår i min makt att låta er före blifva fri. Owad ni berätat om en person, som skulle wara er så lik, att man ej skulle funna skilja ev ifrån bo: neo, år få ofannolift, att jag ef ens kun Derpå fästa ringaste afseende. Domtolen får anställa fina undersökningar ch sanningen skall måhända komma I dagen, emellertid ser jag mig nödsakad ut låta föra ev i fängelse.