En Gengangare. (Forts. fr. föreg. N:r.) Jnförd till polismåstaren mäste jag wåänta fånge, under det mon gick att föfa oc bämta den person, fom anflagat mig. Ändtligen antom en ung elegant flädd man, fom fade sig hafwa blifwit förledd af en resande bekant te från landsorten, att besöla ett wisst illa beryktadt wärdsbus, der förbjudet spel öfwades och der det spelades högt. Han hade sett mig spela och hört buru an dra fallat mig wid namn; han säg mig gå bort och lemnade sjelf strart deref ter stället. Klockan war ett på natten. Knapvt hade ban kommit ned på gatan förrän han bade fett någon fom smög sig bafom honom, oc stack handen i en sidoficfa på bang rod, der han hade en tor del af de penningar ban wunnit, förwarade i en pung, fom nu fråntogs bonom. Jag war tjufwen. Den bee tulne förföljde miz oh upphann mig j på Österlänggatan; han igenfände tydligt wid lycktskenet mina anletsdrag, då jag plötsligen genom en hastig rörelse hyckades att undfomma honom. Han visste nu ätminstone med hwilken han