tland annat, wittna om ett sa heligtlas fertanit, att kyrkorna, i hwilåa blott en djeflalära predikas af presterna, borde nedrifwas; att nya psalmboken blott in: nehåller drafwel och swinmat; att Biskop Sransön, säsom en opånyttfödd menniska, ej der predikat ett enda Guds ord; att Erik Jausson, fom i Afta oh Of: wanåfer wunnit ner än många, predifat få kraftigt fom i Apostlarnas tider, så att nu fullbordades hwad fom står i uppenbarelfebokens 18 kapitel o. m. d. En inskränkt man, som aldrig kunde blifwa anförare i stort, men dock flitigt fällskapade med sina förelöpare, och som för längre tid sedan wandrade såsom folportör af Brita Guftafsdotters uppenbar relsebok om Bothnaryds fälla, men ifednare åren äfwen fuskat på egen hand, samt gudeligt och qudnådeligt lyftat ögon och händer mot himmelen, hwarigenom ban och tillwunnit fig ett wisst anseende af helighet, hade wid en konventikel i smått här i grannskapet omtalat för sina ahörare, att när han en gång med nå gra wänner eller bröder gick på kandsmwå gen, få fann han der upprest en upp till himmelen räckande stege, vå hwilken han började klifwa tills han träffade englar, fom fade: Skynda Sia nu. En otrogen bonde inwände, att kliwaren antingen måtte hafwa drömt eller diktade. Men då denne heligt bedyrade sanningen af lina ord, frågade bonden: Swad såa du besinning swarades: Jag fick just icke nagon lång fund wara der — Efter några dagar kom mannen till talaren, som ibland annat nämnde huru folket nu för tiden plågade ljuga och att de äfwen torde hafwa ljugit på honom? Ja, fade han, den här onda werlden och menni skorna ljuga få mycket, i synnerhet mot Guds barn. Talaren berättade då hwad han hört om stegen och klifwandet. Ja det ljuga de wisst, blef swaret. Men då talaren åberopade en trowärdig person, som äfwen kunde uppgifwa flera wittnen, bad mannen att få besinna sig. och annars hade talat om tron, hwilket han alltid ansett lofligt. — I anledning här af undersöfte talaren hans funffav i fa hos honom, fom nu blifwit en sådan man, swarades, att han i ungdomen war få tjurig, att hwarken föräldrar eller läs rare kunde få honom att läsa kacchesen utantill. Sent omsider hade han dock fått gå till nattwarden, på innanlägning, hwaruti han oc fanns ganska ffidig. — Sednare på dagen återfow han och wisade att han köpt Luthers förflaring öfwer Fader war; men ide ens på antalet af bönepunfterna och deras inne hall kunde han swara. En annan gång och på ett annat itälle, der han afhandlade näden i Christo, omtalade han äfwen fig sjelf såsom ett stort nådebarn. Ty når han wid hemgåendet från en samling (hållen af den store Bibelförklararen), hungrig och trött somnat inwid mågen, så läg honom wid uppwaknandet en god smörgås för munnen. — Gijtorien förmåler, att någre arbetare wid famma wåg woro sysselsatte med timmer styltning. En af dem hade instuckit sitt matfnyte mellan stockändarna; men då han skulle äta middag, war knytet borta. De helige fela och! i (Forts.) En mordsten i Finland. (Forts. fr. N:o 20.) De båda andra flyktingarne blefwo wäl fasttagna, for att bewittna fin husbondes lidande, men blefwo sedan frigifna. När sedan bondhopen öfwertygat sig, att AA —— AL STA RV — — AR ERITREA ————————————— —— AA Am — — pa i himm len? Och först efter någon om orsakerna till en så stor okunnighet bekände wäl förhållandet, men att han fen, neml. blott efter katchesen. Men han funde ide ens nämna der uppgifna hut: wuddelar af tron. OM på efterfrågan