Norrländska Korrespondenten – 21 mars 1855, sida 2

shulle ef kunnat träffa mig på ett före sträckligare fått. Genast ilade jag till majoren, men afwisades; jag skref — man skickade mig mina bref obrutra till. baka; twå dagar derefter erfor jag, att hela familjen begifwit fig till en landtegendom, fom den egde i Urland. Carl bade fått permission för att företaga en utrifes resa och hade redan anträdt densamma. Wäl att få war; ty, då jaa fig allt fly mig; då man cj ens wärdigas upplysa mig om hwari min brottslighet bestod, kände jag i mitt hjerta födas ett brinnande bat till med. lemmarne af hela denna familj, utom Rosaura, fom jag älskade ännu högre än förut, od) hwilken jag ansag öfwertalad oc förledd samt lätt omwånd, ifall jag endast fått lyckan att träffa henne. Aftonen fö ut, innan jag erfor far miljen Elgenstams resa, besökte jag en representation på Kgl. Tyeatern. Jag bade utspionerat, att Rosaura der ful fe infinna fig för att, innan hon lemnade hufwudstaden, wisa sig offentligen och så trotsa skandalen af den brutna förlofningen. Hon war der äfven; hon war mycket blek oc sag lidande ut. Jag betraktade henne med känslor af smärta; plötsligen fig jag huru hon föraktfullt wände bort fina ogon, fom woro viftade på ett wisst hörn af far longen; hennes rörelse tycktes wara stor, men hon warseblef mig ej;