Norrländska Korrespondenten – 17 mars 1855, sida 3

— Som jag alldrig begätt. — Men som man i all fall anser dig hafwa begått. Du lärer i går ine funnit dig öfwerlastad wid paraden — civilt klädd, det är sannt, men i alla fall full som en kaja. Flere af dina kamrater hade söft betäcta din olyckliga belägenhet och sött öfwertala dig att bes gifwa dig hem; men, i stallet hade du börjat skuffa dem och med högljudd röst swära och storma, att du war en fri man, som ei behöfde frusa för nägon. J detsamma hade Major MTF? ans kommit; men wid hans anblick hade du tagit till flyften och i fuflt galopp aflägsnat dig, försent lifwäl att ej igen. kännas af Majoren. — Min Gud, min Gud; hwart skall det På sädant fått taga wägen med mia? Råd mig, min wän, rädda mig. Gå till min chef, upplys honom om förhållandet och ... — Men hwad skall jag då säga hoc nom? Jcke går det an att berätta Hhitorien om Gengangaren. Gubben är sträf, som du bäst känner, och skulle, om jag försökte att för honom göra trolig en så föga sannolik ursäkt, tro mig drifwa gäck med sig samt derföre ålägga mig ertra judiciel bestraffning. Jag ser were ligen ingen utwäg att öfwertoga honom om din oskuld, med mindre än att du kan taga din apa i kragen och ställa henne lifslefwande inför honom. Men