Norrländska Korrespondenten – 14 mars 1855, sida 4

Å D)lns? Wilfttttct HUV VV IVL D, Och ditt bröt af Honom göras Till en nyfödd örtagård! Hwarjehanda. Bopeldieu, den ryktbare fomponisten af owita Frun, bade naturligt wis fri entr pi Stora Oocran i Paris, men benagnade sia aldrig af denna rätzighet. En afton föll det honom emellertid in att gå väåtbcatern. Han trådde in, men man böll Honom tollbaka od) frågade efter biljett, hwarwid följande famtal före fom. — Jag bar fri entre. — Ert namn? — Bopeld:eu. — Komponisten? — Ja. — NÅ fer man på! — Twiflar ni derpå? — Twårtom, jag byser intet minsta wifwel, och jag fir derföre säga cr rent ut, att det bär frepet ide ffilltyce fas med mig. — Hwilket knep? — Nå fa, jag kunde begagnat ett skarvare uttrock om ert forsok att vader falsk flega få entre. — Bun Herre, iaz år ide i ständ till nägot jädant — jag ar Bapyeldicu! Herr Bodeldicu; ban bedrar ju :heatern ywaries afton med sitt besöf. — ÅÄr ban bär odfå i afton? — Naturliat wis. — Jag sku le kunva hafwa lust att träffa hyonom— Hwad, ri wågar wisa er för herr Boyeldien! Det fan man kalla ari drif. wa säkerheten temligen långt! — För mig dlott till honom, och ni skall suart funna öfwertyga er om, hwem det är, som går under falsk flagg. Den säkerhet, bwarmed Booeldieu uppträdde, kunde icke annat ån göra ett wisst intryck vå betjenten, oc) ban förde. bonom till ingången af parketten. MNis dän hade emellertid gått upp oc stycket börjat; man fick derföre wänta tisi af tens slut, innan en förklaring kunde ega rum. Komponistens ledsagare wisade bonom emellertid en herre och sade: — Ser ni den der berren i blå frace fen, fom sitter vå tredje bänken och just vpolerar fin lorgnett mot handsken? Det är Bopeltieu! — Den werklige Boveldieu betrak:ade rit nyfi et den verson, fom usurperat hand namn och fom tydtes med särdeles nöje höra på musiker; ban får långe vå bonom oc tåafte, med den bonom egna godmodigbet: — Han tyckes wara få innerligt nöjd oc glad; bwariöre stulle jag störa den glädje han bor under mitt namn? Mej, få grym fan jag tde wara! — Och i det yan wände sig till sin ledsagare sade han: — Tag icke illa urp, men jag insisterar ite läÄngre på min oegäran, utan går min wåa. — Ni tillstär säledes att ni är en falsk Boveldicu? — Jag tillstar hwad ni behagar, — det war ett skämt, min Herre. — Det war ett daligt skämt, Herre, och jag räder er att icke försöka det om igen. Packa er nu ästad! Och den godmodige Boyeldieu lems nade under hän och spott tbeatern, til freds öfwer att ide hafwa stört en menniskas lycka. — Prot, min wån, wi känna nog Stockholms Börs den 9 Mars. Tr GWote ah SRNSA råkor Storiaen!