dikar, framstar wid ett sadant tillfälle med starkare och mera slående klarhet och tydlighet än annars, och den stoltaste, den på sina egna krafter och sin egen storhet mest öfwermodigt litande menniska måste i ett dylikt ögonblick känna sin ringhet och obetydlighet, och i ödmjukhet böja fig inför Werldarnes Herre. Den man, fom för några timmar tillbaka war den afgud, till hwilken mer än sertio mil: llioner menniskor sågo upp med bäfwan och wördnad, som, så att säga, utgjorde den brännpunkt, som i sig upptog och samlade allas blickar och tankar, är idetta ögonblick, sinligt taladt, endast en handfull ftoft. En annan anledning till den lifliga sensation, fom denna mans död uppe wäckt, är denna tanke: hwad inflytande skall detta utöfwa på Europas öden? skall wäl den werldsbrand, som han i sitt stolta öfwermod ide twekade att upptända, nu åter slockna, och de under fri gens olyckor suckande folken ånyo komma i besittning af fridens rika wälsignelser? Will eller kan wäl hans efterträdare frånträda den politik, hwars slutliga re sultat (i händelse den uppnått sitt syfte) skulle blifwit en både andligen och froppåligen förslafwad werld? — Wi tilltro oss ingalunda att kunna gifwa något swar på dessa frågor; en fåfert ide långt af lägsen framtid skall säfrast gifwa Idåningen at denna dunlla gäta. — J A. Bl. läses följ. berättelse fom fan wäl förtjena allmännare kännedom. Carle stoga socken har beslutat och afgifwit en tacksägelseadress till sin riksdagsman, G. Hultman, för att denne, strid med fler talet af sina ståndsbröder (bondeftändet), medwerkat till den nya brämvinslagftiftningen. Ett hedrande exempel, hwars efterföljd är mera att önska än att hope pad! 0Dstgötha Correfpondenten för den 3 dennes, läses följande om: Lönnbränningen. Med. har emottagit tvenne insända uppsatser, hwari klagomal emot lönne bränningen inom länet förekomma, med uppgifter, fom synas förtjena uppmärf samhet: Den första Artikeln. Redaktionen fan ide föreställa fig i hwilken skandallös skala lönnbränneriet utwecklat fig, och alla försök att fästa läns: styrelsens uppmärksamhet härpå hafwa saknat gehör; det mötte i början intet motstånd å kronobetjeningens sida, federmera gjordes några lama försök i detta afseende, nu kan det icke mera hejdas. Boende i Skenninge, i hwilket granne skap lönnbränneriet fom bäst florerar, har jag närmare kunnat göra mig be kant med förhållandet. Slättbobönderna hafwa formerat fullständiga lfönnbräns neribolag, der de assurera hwarandras förluster, tilllomne genom werkställde be slager. Länsmännen förhålla fig mot lönne brännarne ungefär på samma sätt, som sjelf, desto mer olik boppades jan också