Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1855, sida 3

rimmet bade såäledes Rosenling fått en korg in optima forma, men icke härmed nog, han hade äfwen i detsamma sett uttaladt est omdöme till fördel för fin rival. Måhända war jag ej nog återhile fam i min glädje öfwer den wunna fes gern; måhända låg det något triume ferande i den blid med hwilken jag bes swarade den Rosenling gaf mig; men om, fom jag fruftar, jag har denne man att tada för alla de lidanden, jag sedan undergick, ehuru jag ej är stånd att förklara det, få har han blifwit grymt hämnad för sitt tillbakasättande. Majoren räknade nu voteringsfedlars ne; 7 hade röstat för krigsståndet och 3 för handelsyrket; det förra hade fåledes segrat med de skönas biträde. Rosenling närmade fig til Rosauras stol oc) hwiskade några ord, dem jag naturligtwis ej börde; derefter bugade ban fig för henne, tog fin Hatt och af: lägsnade fig. Wi följde straxt derefter något war hand exempel. War det ett misstag — men nej, jag erfor ju fedan att få ej war — wid afskedstagande tyckte jag att Rosaura med en sakta handtryckniag beswarade min. Jag war nu ej längre på tröskeln till sjunde himmelen, jag war derinne med fropp och själ; jag beslöt att redan föl.