neraler. Sannolikt fomnmer han att blifwa andra man öfwerbefälet i Brittiska armeen, liksom general Bosquet wid Frans ffa. — Märkeligt är att de Franskåa fa valleriregementen, fom fommit från Alyerien, lidit mindre än det öfriga franska kavalleriet, hwars hästar wisserligen woro wäl födda och af race, men icke så wana att utfärda köld och strapatser, fom de Afrikanska jägarnes hästar. Dessa jä gare äro riftiga Centaurer, som tyckas wara ett med fina hästar. — IF en ffrifz welse från Engelska lägret upprepad de gamla klagomålen öfwer den swåra watt göringen i de gyttjiga löpgrafwarne, if wer bristen på wed, att elda barackerna med o. s. w. 7Hwad fom emellertid un: der allt detta elände ger of — tillåg: a brefskrifwaren — mod och lust att ämpa, samt att utan knot åtlyda de bes fallningar, wi erhålla, är den krigiska hederskänslan, medwetandet af nodwändigheten och religionen. Må philosofen, så mycket han behagar, twifla på den christna lärans allsmäktiga tröstekraft, här skall han lära, att det, fom han fal: lar menniskofunder, år af högre ursprung, att skriftens ord äro gudomliga ord ftarka nog, att förmå menniskor uthärda fi danden, fom äro öfwermenskliga, och här, der sjelfwa lifvet är ett under, skall han upphöra att twifla på underhistorierna och medgifwa, att alla herrars herre nu, som förr, är underfull och allsmäktig. Allt fritänkeri har wikit bort från de fömpandes läger och gifwit rum åt en djup och fann fromhet, ide en sådan, fom framftame mar långa böner och hänger hufwudet, utan en fromhet, fom anstår krigaren, hwilken dagligen och stundligen måste wara beredd att blifva fallad inför fin ffa pare, och fom karakteriserar fig derigenom att man erinrar fig fin odödliga natur, att man, barnsligt undergifwen, förtror fig åt den högste Fadrensi ledning; att man hoppas på den för of döde och pi nade Gudssonens bemedling; att man börjar allt, hwad man företager, i Guds namn; samt slutligen att man efter en fort och innerlig bön, frisk och oförsagd, går de hotande farorna till möted — — — — — Den 15, 19 och 23 Jan. fortfor. samme brefskrifware, mäfte wi tillbakaslå tre nattliga utfall, fom famts lige utfördes med stor tapperhet, men fifwäl utfföllo olyckligt för de anfallande. Betänker man, att Ryssarne hafwa lika så mycket fom wi, och till äfwentyrs ån: nu mer, att utstå, få måste man fanners ligen beundra deras hårdnackade tapperhet ty karlarne slås fom riktiga djeflar. De ras avant-garde biidas i dylika fall af friwillige, fom imvigt sig åt en säker död, och bära en slags ikorägt öfver muns deringen. De falla sig de oförjagde (Nepodjedimaja) samt gifva och taga in: gen pardon. Några af dem äro förfedda med långa snaror, hwilka de på tio stegs afstånd kasta om matståndarens hals och sedan släpa honom på marken efter sig. Detta wapen är isynnerhet riktadt mot wåra officerare. — I allmänhet li da wi mer af de fiendtliga anfallen än De lättare agerande och med kavalleri för: