Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1855, sida 3

borden observerade jag en ung, man, en af mina nations och akademie fame rater, fom wistades i bufwudstaden för att taga mufifdiveftörs-eramen. Han war son till flockaren i den församling, der min fars hufwudegendom war belägen. Det war en duktig och bra gosse fe med stora musikaliska antag. Glad att träffa honom, närmade jag mig bordet der han fatt och helsade hos nom wänligt. Med en stel bugning reste han på fig utan att fatta min hand, fom jag räd te bonom. Jag såg förwånad på Hos nom. Hwilken lycka förskaffar mig i dag förs månen att blifwa af hr Löjtnanten gens fänd, frågade han med spoctsk ton; Det war ej få häromdagen då wi träffade tillsammans på fonserten i de la Croir? salong; men der war wäl hr Löjtnanten i allt för förnämt sällskap för att funs na widfännas en sa simpel befantffary fom min; och detta war förmodligen ans ledningen till att min helsning lemnades alldeles obeswarad. Här åter vå en simpel källare, emellan fyra ögon fins ner den rile possessionatens fon det ej opassonde at: wisa fig wara bekant med den fattige klockarens son. (Forts.)