Norrländska Korrespondenten – 3 mars 1855, sida 2

Genom min fars bemedling och åns nu mer några bans wänuers och förde na famraters, fom nu uvpstigit til höge ve rang inom swenska armeen, mötte jag inga swårigdeter wid min ansökan ott blifwa anstalld wid någon af hufwudstadens militärkorpser. Jag mals de artilleriet, säsom ett wapen der jag båst funde tillgodogöra mina matemariska funskaper. Bland mina kamrater fann jag snart flera wänner; jag genomgick wid Marieberg min lärokurs och tog derpä officers-examen samt blef som löfte nant anftsälld wid Swea artilleri Rege mente. Sittills hade jag lefwat i hufwudstaden utan att synnerligen befatta mig med def förströelser. Jag egnade min hufwudsakliga tid åt min tjenft oh åt samratlifwet. Wisst gjorde jag då oc då några höfligbetsuppwaktningar hos bem af min fars wänner och kamrater, hwilka jag ansåg såsom mina gynnare; blef äfwen af dem bjuden på middagar eller supeer, men fann mig ej af dessa särdeles road, emedan Pe flesta af dem woro ungkarlar, eder de få som woro gifta ej hade barn oh blomma. Från dessa gjorde major Elgenstam ett undantag. Förmögen man hade han en talrik familj, bestående af, utom fru, trenne söner od) trenne döttrar. Hos denna älskwärda familj woro mina pås helsningar tätare; de tre döttrarne 10.