uppmade iönannen, ge honom en bye ra till på nofen. OM skoflickaren hänförd af fin fånge förut rctade barm och af swågerns frafs tiga uppmaning, gaf wärden fom redan beredde fig att gå, en duktig knuff I fc ban, få att han stupade ut på gården. Den fallne låg qwar, men gaf upp ett klagorop han bade slagit tinningen emot den sten, fom han ide welat taga bort. J detsamma öppnades gärdsporten och ett par karlar fom hört nödropet trådde in. Skoflickaren darrande af förskräckelse drog fig tillbaka oc kunde ide tala ett ord men sjömannen trädde djerft ut på gården. De båda fremmande karlarne upplyfte wärden och undersökte hang hufwud; blodet rann häftigt, och fragga stod kring munnen. — Hwem har gjordt det här? frå gade den ena karlen. — Sjömannen! mer kunde den flags ne ide tala, utan förlorade sansningen Den andra karlen drog fram en tjenstebricka, fom utwisade att han war Pos lisbetjent och fade till sjömannen: — Följ mig genast till polisen utan krängel. — Nej, sade skoflickaren, det war jag om skuffade wärden han är eskyldig.