Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1855, sida 3

der på tröskeln en trefärgad fatt, fom han wid afresan skänkt sin soster. Kisse tycktes känna igen honom, och lyfte trefligt kurrande på swansen, når han strök honom utåt ryggen. Det glindrade en tår i hans öga och han sade: — Stackars spster min, hon fick ine gen annan hemgift än den bär katten; men, tillade ban medan läpparna dare rade af rörelfe, få skall hon få lite bärtre nu! Han qwäfde fin rörelse i det han med ett äkta siömansgrin stufwade om tobaksbussen samt steg in i rummet Derinne satt modren med ett nyfådt barn mid silt bröft, en treårig gosse stod wid fadrens bänk och tålde pligg, och mannen sjelf lappade en känga som han förut lappat många gånger, Goosen blef fört warse den stätliga sjomannen och utbras glad: det är wisst morbror sielf. Mannen steg uvpv och räckte fin swåger banden, och helsade honom bjertligt wälkommen; men modren sade intet ord, utan gick emot sin bror med en strälan. de uppsjyn och lade fut: dibarn i hans armar. Beckgasten emottog den lille, och båjede honom 21 Å2 honom of och an samt sjöng. ö