Norrländska Korrespondenten – 7 februari 1855, sida 3

barm. Emellertid äro icke 30 thaler att förafta. Han ringde: Lärka den fridsammaste menniskan i den Europeiska befolkningen, men hwad genialitcten beträffar, född une der samma stjerna, fom herr borgmäftaren, inträdde i rummet. — Tråd närmare .. befadte borg: mästaren i det han på den i tidningsbladet utfärdade lysningssedel, häftade blicken. Huru gammal är han. — Huru gammal jag är? — Ferståär han icke toska? — Nasta böstmarknad fyller jag twå och fyratio är. Gör fig ide yngre än han år, fina. twå oc fyratio har han redan på nacken. Här stär det. — Så, hår det der? — Huru lång? oo Fem oc fiuttio tum och en åttone dedel efter Sachsiska mättet; men när jag bar mina nya dugtiga stöflor, år jag fulla fer och siuttio Gör sig ide längre än han år. Han är blott fyrtiosju oc en half tum. Det fär här. — Så? låt det få då; mig gör det just detsamma. — Rätt snart får han fe, att det är honom ide få likgiltigt beller. Herr Borgmäsiaren med lysningsse deln i sin hand trädde närmare och wid