Norrländska Korrespondenten – 7 februari 1855, sida 3

and, derwid afwen mindre partier tjära och jern medföljt, men alla de öfriga ar iklarnas distination har warit inrikes oc er, synnerligast Stockholm. Exporten till utrifes ort har emellertid under ifråga warande tidskifte warit betydligare än nå gonsin tillförene, hwilket är få mycket an: märkningswärdare, fom finska handels: ottan under hela året warit utestängd från frakthandeln, hwilken den förr till större delen bestridt. Antalet af de far: tyg, hwarmed utrikes skeppningen under året från distriktet bedrifwits, utgör 271, deraf 116 swenska, 86 norska, 40 preusdsiska, 2 engelska, 8 nederländska och blott ett finskt, uppgående till ett fammanråf: nadt lästetal ar 26,759. Wäl är förut antydt till hwilka länder erporthandeln hufwudsaligen warit riktad, men då en närmare detalj härom fan wara af ine tresse få anser fig tullkammaren böra upplysa, att af förenämnde fartyg 110 förpassats till danska stater, 50 till Eng; land: 46 till Frankrike, 38 till Lybeck, 12 till öfrige tyska stater inom Ostersjön, 6 till Holland och Belgien, 1 till Spanien 1 till Portugal, 4 till Finland, 1 till Öfters och 2 till Nordsjön. Deras laft har till: sammans wid båda tullstationerna ut gjort: 42,572 bjelkar, 99,094 sparrar, 88,112 tolfter plankor och bräder, 707 stycken spiror, 12,8393 tunnor tjära, 1073 famnar wed, 2,142 par åre och frafäåme nen samt 1,036 skeppund stångjern och 5 dito spik. — Piteå stad eller dess hand: lande och skeppsredare ega Numera alle: nast 5 fartyg och Efellefteå stad 12 st., deribland tvenne mindre slupar eller jatter, hwilka under året dels anwändts för den inländska skeppningen, hwilken fednar re bedrifwits med inalles 43 fartyg här ifrån och 16 från EFellefteå. — Tulluppbörden wid Haparanda tull: kammare har under förlidet år uppgått till öfwer 100,000 rdr bko. (N.p.) Umeå den 3 Febr. Hushällssällskapets allmänna sammankomst, war icke så talrikt besökt, fom man dessförinnan har de förmodat art sammanträdet med anse ledning af det wigtiga ämnet stångselfrågan skulle blifwa. Endast några få ledamöter närworo; men dessutom hade infunnit sig 4 personer säsom ombud för Umeå for fen, ett ombud för Säwar, hwarförutom byarne Stöcksjön och Degernäs hade hwar sitt ombud tillstädes. Fran Burs träsk församling, hwarest frågan behand: lats uti sockenståmma, hade protokoll inkommit och återfinnes detsamma här ne dan. Efter öfwerläggning yttrade Säll skapet temligen allmänt att Det wisferligen ej funde förnefa, att den princip R. Ständer uttalat war riktig: men med un dantag af en enda ledamot, fom war nä något twekande, uttalade Sällskapet enhälligt fin tanke wara, att Ständernas förslag wore helt och hållet olämpligt för denna landsort; hwarjemte Sällskapet fullkomligt delade Burträsk sockenmans yttrande och skulle Sällskapets underdå niga utlätande afgifwas i fullkomig öf werensstämmelse med omnämnde socken nämnds yttrande.