Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1855, sida 3

fare bon mig och ett saligt lrende swäfwade idcetsamma öfwer hennes blida englaanfete innan hon förswann. Jag for upp förskräckt och skondade upp på min kammare för ati söka hwilan. Men du tyder wäl rog art jag pratar slarf. Också är min lilla fruktan nu förbi sedan Jag ywilar trygg i dina armar. Allt detta wille ej rått behaga Thedor och ban swarade förcbrårnde: — Har du ej ännu min älskade Eller, lärt att glömma dessa drömmar om hafioct, säsom ett tillhåll för öfwernaturliga warelserl Nu, när du får wigtigare saker att tänka på, dina pligter fom maka och husmoder, går der ef riatigr an att ofwerlem na sig åt fådana swärmerier. Hwad flickan fundet det afseende drom. ma war sörlåtligt men makan måste gå waken penom lifwet, både för fia egen och fin omgifnings fru.d. Men Eken fåg upp till horom bere iande, med fina klara ögon, och han bade omöjligt hierta att widare banra benne, utan slutade sin lilla lexa på det ljufwaste sätt i werlden, med en lång innerlig fyss. Bröllopet utsattes till sjelfwa mids sommardagen. De skulle wigas t den lilla socfkenkyrkan, fom låg på en ö. omr fring en mil från det grefliga herresätet. (Ferts.)