Norrländska Korrespondenten – 13 januari 1855, sida 2

lyckats att uppnå närmaste ö, och desse befunno sig nu tillsammans på en smat udde, hwarifrän de betraktade de dostra lemningarna af det frossade skepvet. Deras räddning hade warit en af deesa förunderliga lyckträff, fom omin. tetgöra allt förutseende och all beräkning ty med undantag af Georg Ritler, hwars styrka och wighet kunnat förklara en dy lik utgång, tycktes isanning enhwar af de öfrige hafwa bort blifwa de aldraförsta offren för den förstörelse som drabbat ffeppet och def besättning. Den ene, Arthur Tarling, war en af dessa fill samma och flitiga wetenskapsmän, som wäl duga till att bestamma en plantas eller ett krypdjurs klass oc) art, men ej att kämpa med wågorna; den andre, William Tart, hade ditintills uteflutande egnat fig ät tasksvpelarekonster oc lin dansning; och den tredje war en face kurs sjuk qwinna, Fru Keddon, helt od hållet beröfwad bruket af fina ben, oc som blifwit kastad i land, utan att hon sielf ens wisste, huru det tillgätt. Sedan den föesta förskräckelsen lagt fig, hade de fyra skeppsbrutna, fom flums pen hår fört tillsamman nalkats och i genkänt hwarandra oc hade nu wunnit den sorgliga wissheten, att ingen mer än de hade undgått döden. Fru Kebdon satt på sanden med knäpp ta händer och nedvöjdt hufwud; William lirrade ut öfver hafwet, under det han