fon och dottern Hanna samt med Bengta Swensdotter, en eller två månader efter mannens död, plågat olofligt um gånge. Tanken på Swen Otssons un danrödjande i ändamål art få ingå åf tenskap med Bengta Swensdotter och genom besittning af hemmanet fonma i wälstånd, bade hos Bolman urpitått först den dag, den 23 Dec. 1352, då ban till Bengta Swensdotter först fram ställde förslag derom. Giftet, bestående af en tumändas widd hade Bollman nå gon tid förut utan bestämdt ändamäl förstaffat sig. Bollman hade gått ut från Swen Olssons rum innan denne bunnit förtära hela kaffedrycken; och han mindes ide heller att ban warit qwar på stället då Hanna, såsom modren beråttat, sjelf intog en del af den förgiftade mjölken. Under Swen Olssons af giftet förorsakade sjukdom hade Bolman någon stund warit på besök hos bonom. Under Hannas sjukdom den 17 April uppehöll sig Bollman i Bengtas stuga och förtärde ymnigt med bränwin så att han war rusig. Ett wittne har säsom ett misstänt förs bällande omtalat, att Bengta Swensdotter, fom wifat fig obenägen att lita dottern Hanna under sjukdomen få för tära mjölf, hwilken derföre anskaffades af en piga i huset, på morgonen den 17 April inburit Hanna i en kammare och der någon stund ensam stängt fig ins ne med henne; men detta förbållande, fom förmodas antyda, det Bengta föft tillfälle att ytterligare bibringa barnet gift, har Bengta förklarat fålunda, att Bollman och andra personer förde oljud i huset, si att Bengta nödgades söfa lugnare hwiloplats åt barnet. Swen Olssons lif upptogs ur graf wen och undersökning anställdes å detta och Hannas döda kropp, likasom ock ke misk undersökning gjordes å ett bos Bengta af tillkommande fremmande personer påträffadt och under försegling fatt thefat med lemningar af mjölfmar, som af henne erkändes wara det åt Hanna begagnade; bwarefter läkaren in: tygade, att Sven Olsson och dottern Hanna ljutit döden genom förgif:ning med arseniksyrlighet. Hofrätten öfwer Skåne och Blekinge bar genom utslag, fom blifwit Kongl. Maj:ts vröfning hemstaldt, dömt Bengs ta Swensdotter och Bollman att, för Swen Olsson och Hannas förgörning med förgift och för lägersmål i en bot mista lifwet genom halshuggning. Bengta Swensdotter och Bollman bafva sökt att af nåd warda från döds traffet förskonade. Kongl. Maj:t har pröfwat hofrättens tslag wara på lag grundadt och funit anledning icke förekomma att Beng a Swensdotter och Håtan Jönåfon Bollnan nåd förunna. ö