sedermera genom trycket utgifna predifs ningar, äfwensom af twenne så kallade uppenbarelser, hwilka genom Tit. försorg blifwit till trycket befordrade; och hwad först angår beskaffenheten af nämnde pre dikningar, få, ehurumål Tit. uti sin af gifna förklaring till sitt förswar anfört dels behofwet af ett härdttal och frame ftållnings-fätt till den af Lappar och Fin: nar bestående församlingen, om detsamma skulle werka på dessa på en ganska låg bildningsgrad stående menniskors öfver: tygelse, dels oc det förhållandet, att Tit. uti fina ofwanberörde predikningar mer: endes nyttjat Bibelns och Luthers egna ord, fan Gonfiftorium dock för giltig och tillfredsställande ej antaga denna af Tit. afgifna förklaring, enär, om och ett hårdt språt warit af nöden för inwerkan på De obildade åhörarnes öfwertygelse, detta språk likwäl ej bort sträckas utöfwer den all: mänt erkända anständighetens gräns, helst genom en sådan utsträckning det obildade sinnet antingen awarhålles i fin förra råhet, eller och möjligen ledas till en större grofhet i uppfattning och tån: kesätt; och will Consistorium, fom med stort missnöje förnummit det fått, hwar på gudomlig sanning här blifwit uppfat tad och framställd, och fom högeligen ogillar Tit. försök att med Bibelns och Luthers auktoritet rättfärdiga uttryck af den art, att de swårligen kunna undgå att af hwarje oförwillad bedömare betraktas få som förgripliga mot helgden af Guds Ord och Herrans till Hans dyrkan wigda tempel, härmedelst allwarligen upp: mana Tit. att hädanefter låta sitt predikosätt bära wittne om den wördnad, hwarmed det heliga bör beröras, om det nit, som, för att wara Christligt, äfwen kräfwer att styras af Christlig wishet, och i allmänhet om det sunda wett i ombdömet, fom pröfwar hwad för en Chriftendomens lärare skickligt och wärdigt är. Och då Tit. jemvål anfett fig tillftåndigt att med åberopande af Bibeln och Luther förswara religionsföredrag, hwilkas otillbörliga beskaffenhet till och med jort defamma till föremål för uppmårfs amhet af wår kyrkas högsta jordiska myn: dighet, så har Consistorium ansett sin pligt fordra att till Tit. uttala sitt ogil(ande omdöme, och att såsom högeligen flanderwärdt och en Christendomens lä rare otillständigt förklara såwäl det grof: wa framställningssätt, fom Tit. uti sina ifrågawarande religionsföredrag sig tillåtit, fom och Vit. försöf att detsamma med hwarjehanda swepskal förswara, hwilket röjer fig i förbiseendet af det förhållan: det, att, om oc ur bokstäfwerna i Skrif ten och hos Luther kunna tillskapas bil der och uttryck af mer eller mindre vi drig beskaffenhet, deras anda likwäl ins galunda tillåter phantasien en lika obuns den frihet. Will för öfrigt allt Guds ord wara nyttigt till underwisning, till bestraffning, till rättelse, till Band: ledning uti rättfärdighet, få fordrar äfwen detta def syfte att klart få fram träda uti det sätt, hwarpå dep tjenar: i andans och kraftens bewisning uiskifte det bland menniskor. Men äfwen denn