inflöto lika många R:drargs med afdrag af 2 Ride till wakemastaren. Härwid må ock nämnas, att hr källarmastaren Enqwist icke allenast upplåt lokalen foft: nadsfritt, utan oc, utan ersättning, der bekostade efläreringen; hwarföre musikens wänner hos honom stanna i särskild före bindelse. — Om nyårsdagen här warit russig, genom det starka snöfallet, har den dock i Wien warit det ännu wärre genom den misslyckade diplomatiska sammankomsten hos grefwe Westmoreland. Dess ändamal war att uppgöra fred, men detta lärer helt och hållet hafwa förfelats, genom Ryska sändebudets obenägenhet att antaga de föreslagna wilforen. Således uppgick der det nya året med blodig morgonrodnad öfwer Guropa. Mätte dess aftonsol ie nedgå i samma färg! — -Af en artikel i gårdagens nummer af Dilettanten synes, att dess redaktörs goda lynne ännu icke återkommit. Med samma hetsiga skrifsätt, som han började sitt nya är, fortgår han widare på fin npa bana. Red. af detta blad gaf Hos nom i föregående n:r några tillrättawisningar, fom dock blifvit särdeles illa upptagna. Dil. borde dock hafwa insett, art de icke woro obefogade. Hwilfen war det som började, att, utan någon å wår sida gifwen anledning, redan i början af sin publicistika werksamhet, rifta sina fpjut och naglar emot Norrl. Korr.? Hwilfen war det fom reste till Olympen, for att derifrån hemta nya krafter till det utätningskrig, fom synbarligen war äm nadt att tillintetgöra denna tidnings till waro? Och nar detta icke särdeles ädla syfte i förbigående skämtsamt widrördes i wår prenumerationsanmälan; hwilken war det fom gjorde denna anmälan till före mål för den mest kitsliga kritif, Anda der. hän att uppgiften om widtagna åtgärder för tidningens prydligare ffit maste ine blandas bland jernfafer, sasom en af Red. påräknad refommendation, och wår tadtfambhetågärd till wåra låsare framhållas såsom ett spraklyte, likasom en gärd icke lika wäl kunde innebära fänslans fom materiens gåfwa? Kan det då förwana nagon annan än Dil, att några anmärfningar följde på ett sådant förfarande, och art dessa på samma gång wände fig mot nägra i samma n:r före fommande dels mindre passande, dels cent af opassande utftyfter, till hwilka fednare hörde den om wår ftads få bittert klandrade umgängeålif? Det måste utan twifwel förwana hwar och en, att en man, som blott en kortare tid delat detta umgängeolif, kunnat der, utan uns dantag träffa amnen till en få mörk tafta, och inom def ram funuit rum för hela wår ftad. Nog måste mergifwas att detta går utom gränfen för ett wärdigt skrifsätt. Och det är endast detta, såsom en oskicklig ofwerdrift, som wi ogillat, utan att med ett enda ord hafwa tagit nagon passion i förswar icke en gång ven att wanrykta sina likar och kasta stugga på ett samhälle, som icke warit det sista, att bära rätt wackra of: fer på bildningens altare, och fom i fitt eV EE SRS ESSEN TR