Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1855, sida 4

lerna upp mot andta ågonlockrn. Faa stad sinn ren emellan tänderna på det olyde liga bufwudet oc kände ett märkligt bett. Då jag med instrumentet närmade mig genom ryggmärgen den andra delen af hjernan, bet hufwudet tänderna få fast tillsammans, att en annan närwarande fåfare, som instuckit sitt finger i den af rättades mun, ide kunde lösgöra det, utan att jag tog bort trocarten. Nu hade 2 minuter 40 sckunder sedan erperimentets början förflutit. Om nu ögonblicket war inne för dödens inträdande, eller om jag medcelkst trocarten upphäft möjligheten för widare känsla, allmog, nu tillslöt hufwudet fina ögon, anfigtådragen återtogo fitt lugn och afblelnade, och intet spår af lif blef öfrigt. Hufwudet återlemnades då till skarprättaren.