på samma fält. Dil. ar icke sjelf alltid så förfafeligt noga i sina egna uttryck, att den just bör låta guldwigten eller ridspöet alltid stå till hands wid första lägenhet, för dessa möblers lättfärdiga brul Nej: håll fig heldre till menfflighetens stora ftridsfrågor, der de funna och böra föredragas. Hurwwvida de all: tid passa till ämnen wid thekoppen och den sällskapliga förströelsen, wilja wi ej af: göra. Men äfwen om de der uteblifwa, hafwa de nog sin plats, der de kunna behandlas med wida mindre blossande anfigte, än det fom framskymtar i Di lettantens första nummer för det nya å ret. Med den wresighet, fom der ups penbarar sig, och det oblyga försöket att sätta mår ftad (är det Dilettantens?) i ett wanrykte, fom fan skrämma en främling att nalkas def portar, — fom fan skrämma sjelfwa Dilettanten att nå gonsin härefter besöka def focieteter, — fom fan skrämma sjelfwa dessa fos cieter,att någonsin mera bjuda den nyfomne blosfande stadsutskämmaren att deltaga i deras, med få mörka färger urmålade, utmgängeslif, af fruktan, att hans öga öfwerallt kommer att göra fpionens tjenst åt belackarens penna; — med sådant oskickligt tillwägagående måste utan twifwel mera förbittring än för bättring blifva följden, och det skall i får dant fall ej förundra of, om det tunga fom skall Iyftas, återfaller på den, tom erbjuder fig att lyfta, utan att sjelf funna lyfta fig högre än till höjden af det oförskämda. — På det att äfven wåra läsare måtte få fe hela sammanhanget af hr redaftören Alfred Selahns notis med titel: Ny ärsvifit, må den här inflyta, lydande sålunda: DåÅ jag om Nyårsmorgonen tittade utgenom porten, förnam jag att det war ett förfaseligt yrwäder. Jag an: såg mig derföre böra inställa mina vifiter, men för att ide gå miste om thy åtföljande förmåner, fom jag på det 1y cf liga infallet att på detta ny modiga och enkla maner, med en annons ce i Dilettanten, göra min skyldiga upp: waktning hos alla mina wärda gyn nare, fränder och wänner få inom fom utom staden. Eder santlige tillönffar jag allt godt på det nyr Året. Alfr. Selahu. — J Dilettanten för gårdagen, rykt bar i åminnelse, läses följande mycket upplysande Postseriptum: 7Som den södra posten, tillfölje af de under sista dagarnes yrwäder igensnöade wägarne, ännu icke, då tidningen lägges i pressen, ankommit, kunna wi derur icke meddela några nyheter. Deraf kan man hemta twänne nya och wigtiga lärdomar, neml. 1:o, att de förflutna yrwädersdagarna äro de sista, ehuru wi redan räkna 2:ne sednare, och 2:o, att Red. icke kan meddela några nyheter utur den post, fom ännu ide ankommit; hwilket wi äfwen anse wara ganska ursäktligt. Emedlertid har Dil. redan uppdagat twenne stora werkningar af yrwädret: den ena, att Redaktören må ste inställa fina nyårsvisiter, då han tit