Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1855, sida 3

Det i lagen stadgade. b) Denna författe ning blef ide länge gällande utan uppe häfdes 5 år derefter eller år 1206 ge nom bref af Påfwen Innocentius, hmwilten tillåt hwar och en att gifma till fyr for och kloster hwad man behagade, då det nemligen skeddde i andlig afsigt. Uti gamla provinslagarne och den s. k. Björköa rätten är stadgadt om Bora och Hembud till Arwum, och att uti själagift ej mera skulle få gifwas än 16 öre, 20:de eller 30,de penningen, hwad en man eller qwinna bar till och äfwen aflinge eller en arfwinges lott deraf, men ej arfwejord, — den arfwingarne inom natt och år, finge antingen börda eller genom klander återkalla. c) Det ännu qwarstående stadgande uti de gamla preft-previlegier om Likstol — tyckes wid första påseendet wara fynd nymt och jemförligt med wissa påfliga författningar och är troligen gwarlemning från denna fälla eller katholska ti den, och qwarstår snart numera blott få som en tom och död bokstaf uti författe ningarne och erinrar om förhallanden, som woro rådande i wårt land, innan Christendomen infördes. Presterna uns der katholska tiden lärde att påfwen funde förlåta synder för penningar, eller gåfwor till kyrkor och, kloster, utan ånger och bättring i tro på Christum. Öm man betraktar prestersk. pr., få är man frestad att tro, att de, — fastän stiftade i Christendomens tidehwarf, — likwal ä ro grundade på päåfliga eller katholska stadganden. äfwensom man tyckes finna att, — angående begrafningar — me ningen i dem är, — att ingen död fan begrafwas, utan att lifftol gifwes år presten. Om detta någonsin ansetts får som nödwändigt för den från kroppen hänfarne anden, lemnas åt tanten att ut: forska. Det gamla stadgandet om lif: stolskon, fom borde till presten utgifwas af enka, fom wid mannens frånfälle eger flere än fem, anses snart öfwerallt med werklig afskp — och omtalas endast med tanken och eriuringar om forntida bruk och förhållanden, — och med önskan att in: tet spår deraf må wara synligt i i ett ti dehwarf, fom kallas upplysningens, och till hwars frukter äfwen böra höra för: fattningar stiftade i den anda, fom är enlig med tidens kraf, humanitet och för ändrade förhållanden. Deraf kommer det också att uti de pastoralkonventioner, som i den sednare tiden tillwägabragts, nä gon utgift under benämning lifftolsko icke förekommer. Det tyckes wisserligen wara otänkbart men är dock sannfärdigt, att wid wäckta anspråk af pastorer om utbekommande af likfstolskon — och i de fall der dessa pre tentioner mött protester och fom föranledt till obehagliga processer och rätte: gånger, — fådana scener werkligen före tedt fig, fom på en gång wäckt både b) Lagerbring: Sm. Sweriges Lagurs af J. Wijde pag. c) Detta war forsta Historia 2:dra delen. grund och upprinnelse, 72, 73 urörunget till börds RR ———