Norrländska Korrespondenten – 30 december 1854, sida 3

på. Efter sednare erhållne underaltelser frän kapten B., hade han först tänkt länia upp till Härhamradugten för att derstädes frälsa besättningens lif, då fartyget der war till spillo gifwet, men uppgaf planen och förföfte i det ställe att länga inåt Sfärgården i en fådan fnötjoda att man blott fåg 2 kabellängder ifrån sig hwilket försök oc) lyckades. Som fartyget genom biläggningen under båfen drifwit ett stycke längre nordwardt om bä fen, träffade kaptenen i snötjockan ej rät: ta lotsfarwattnet, utan fom i det stället att länsa mellan brott och bränningar under en förfärlig sjö emellan ICinterffå ren, Norrskären och Gumman, fom in mellan bränningarne wid Strömskär, och träffade lyckligen m. NO. kurs klippan Månsknufwen utanför Mellsten. Kap ten B. tog då och loggade fartygets fart och satte kurs på Röfö, som palgen tväffades; satte widare kurs på Transkär, som knappt blef synligt i Snötjockan. Derifrån under kurs på Elgsnabbsredden war lodet i jemn gång, banken på 19 fot träffades lyckligt, begge ankarne fålldes, kettingarne utstuckos på tamp och nu woro lif, gods och fartyg frälsta; ty det såg upp, ehuru det git få swår sjö, att fartyget satte hela baden under wattnet. Kl. war nu tre qwart till 11 på natten och ftrart derefter begynte ftormen att utbryta med ökad wåldsamhet. Hela natten wisades lantärna för att gifwa nödsignal åt landet. När det blef dager utkom en rask ung man wid namn Österman, anställd wid telegrafen på Clqsnabben, roende i en liten båt till fars tyget, samt lotsade det sedermera upp till DHalarön. J natt kl. 11 uppkom fartyget lyckligen här på strömmen. — I Aftonbladet för d. 23 d:s läses: Med telegraf har i går hit ingått un derrättelse från generalkonsuln Tottie i London, af innehåll at London Gazette för den 19 d:s meddelar en kungörelse, dat. Kiel d. 7, till följd hwaraf blokaden af finska wiken är upphåfd. — Gelsnina, från Östergöthsand. Man läser i OÖstgötha Corresponden: ten för d. 2 d:s, i anledning af Kgl. Andra Lifgr.-reg:tets återkomst: Der utmärkelse och wänskap, Gottlands be folkning, hwilken stora werldshändeljer på en gång ställt så nära hwarje swenskt hjerta, wisat wåra Ostgöthar, har ice blott qwarlemnat inom Reg:tet en sann och lifwande tacksamhet och tillgifwenhet, utan äfwen gjort ett djupt intryck inom pro vinsen i allmänhet, af hwars söner Reg:te är sammansatt. Denna ämsesidiga aktning emellan trup: perne och folket, grundad på ömsesidigt förtroende, wittnar också på ett för den båda hedrande sätt, att fom Swensk fo sterlandskärlek ännu finnes qwar, och — så länge det få är, må kriget — må fa rorna komma — det förra, lifa litet, fon de sednare, skall icke funna blifwa störr än den endrägt och den kraft är, son möter det wid landets gränsor. Hede också åt det Gottländska folket och åt de — ee Y — oh PP. IP ff Sf OK ÄN.