Norrländska Korrespondenten – 23 december 1854, sida 3

Blekinge so soc cc 107,827. Westernorrlanss.. 99,558. Upsaal. 89323. Norrbottena. 55,751. Gottlandsss. 1155772. Stockholms stad.... 93,070. Julen. Årets gladaste högtid är åter inne: wi haj: wa åter upplefwat denna barndomens, unge domens och förnyelsewis löftesrika fest. SÅ långt historien och traditonen gå till bafa, har wid denna, eller ungefär wid samma tid, i alla länder och bland alla folk firats en stor högtid. Det år liksom skulle en glimt af den ursprungliga up: penbarclsen om hwad fom skulle ske i tidens fullbordan genomskimrat äfwen he dendomens natt och gifwit eu högre be tydelse at denna fest, denna ljusets hög tid. Spår härefter finner man i Kina, i Egypten, Hindostan, Afrika, ja i fjeljwa Vintzliputzlis Merikanska ritual och i Infas-fulten i Peru, hos Mager, Bral miner, Kaldker och Druider. Det war hos dem en feft till ljuset — om oc när mast solljusets ära. Mycket af de game kes gudadyrkan och tro är nu höljdt i mörker; men alla anleduingar tala dock för den åsigten att i deras soldyrkan — såsom till er. i den Persiska Mitraskulten, äfwen fanns en djupare symbolisk, en esoterisk betydelse. Klarast finna wi spår härtill i wåra förfäders äldsta gudalära och julfester: det år såsom skulle äfwen härutinnan Guds ande hwilat öfwer Nordanlanden. Julen —Midwintersfesten — war nemligen hos wåra förfäder årets förnämsta högtid då man gladde fig öfwer solens återmwmåndande till Norden; Hennes egentliga fi rande begynte med den s. k. Hökenatten eller årets längsta natt, den 21 December, — och warade i tre dagar, ehuru gäftabuden wanligen räkte till den 13 Januari, hwilken sedermera fick namnet af St Knut, då och ordspråket Knut körer julen ut uppkom. Flera af wåra ännu gängse julseder qwarstå från den