råder bos dina swärföräldrar, sedan inte Fris tolf kos föda dig längre, men arbeta skal du och lära dig folkskick; och tyda mig fat du nu, få stal jag försöka att göra menniska af dig, om det år möjligt. — Mia Gud! hwar år Fridolf? — Fridolf reste i går. — Utan att taga afsked af mig. — PDan skickade ju in och bad att få tala med dig, men du swarade att du inte wille fe honom för dina ågon. — Hwad jag är olycklia! — Olyocklig? du skoll få både mat och dryck, slivpa frysa och slippa stryk om du lyder. Se få! upp och kläd på dig. Proftinnan satte ifråa fig ljuset och nalfadeg fången. — Hår ligga dina Fflåder! — Det år inte mina swärmor: — Du skall få låna de der af mig! — Nej! ta hit min grå sidenrock och ett par bomulsstrumpor. — War inte tokig nu, barn, du fan mål inte gå hår på landet, fom ett freftafel, fom en tatterska i dina Åunna trafor. — Trasor, swärmor? — Jag har läst in dina små grannlåter i ett par koffertar, fom få i spanmålsboden; den är råttfri, och der fuktar intet. Ta på dig de bår ullstrumrorno, de äro splitter nya, jag har