Norrländska Korrespondenten – 22 november 1854, sida 1

de owedersägliaa bewisen för en modets fryl digget i detta fol; samt skildrade de många far ror, för bwifa hon utsatte fia och silt bara. — Mwar har du lärt alt det der? — Jag har lån det uti Rofen von Nosenslein. — BKöker? hwad är böker för flag? Tror du att inte en mor met allt det der och mera ti? — Rå! hwarföre? — Rog förstår jag fom mor hwad jag bör göras — Men då? — Biy dij om inaenting! Du kan wäl icke begära att jag skall bli amma! — Men basiana. att ditt baras helsa och lyane fan lida af en amma, hwars lefwerae och karaktär äro okända. — Fördomar! Wil du olt jag skall ta dös den på miq, att jag i förtid skall bli gammal, att jag skal bli ful och förysklig, att jag skall bli en piqa för lifstigen ÅL Furgen, liksom indianstorna? Nj mia wän, tikhade Clementine, som alt mer oc mer steat ade för röst, kom iute med några orimliaheter. — CTwärtom, du skule ... — Tyi! jag orkar inte tala med dig. Jag har fördt duga tusta astiksdaler banko I ditt hus och mirfe då icke dedöfwa behandies som en fittig si: fa. . — Föda Clemeat:ga