Norrländska Korrespondenten – 18 november 1854, sida 1

edssccccsc,Cqc ca.aclulauuke-tt tt; FFwi i fin plats i hwilostolen samt lutade dufwudet! handen. Efter några ögonblick usbrast hon wemodigts — Dwad det år tungt att wara gift! Rotarien fom ide hem förrän fl. 1 om natten: Haa fom direkte från operafålaren, der hon marit i sälskap med de gladaste af Stockholms bälla unakarlar. Fru Clementiae fatt ännu uppe mar änau s fia morgondrägt, bade gråtit mycket bela das gen, em Uanät försirött sig med att tråto på pis goraa i köket, försölt art soela en ny IVeberge wals, men slagit sönder tre firångar på wnfirus mentet, händelsewis ide haft någon enda vicilante, med ett ord, Hon bade lidn förskräckligt bela dagen och war nu slutligea ond. Men Fridolf iycktes tmårtom wara aladare, da daa warit på flera månader fedan site åls teaskap. — God qwäl min gumma liba! fade han i det ban slänade af fig bonjourea utan att lägga ifrån fig den btinnande cigarrstumpen. Fru Clemeatine sott i den ewiga hwilossolen med smördäsen och iomanen, men wårdade fig icke att swara. ö — År du sömnig, Clementine lila, Leticling skule jag säga, nej Welecline mar det, så gå och lägg dig!