Norrländska Korrespondenten – 4 november 1854, sida 1

0-wo55 UBVE — Jate will? Ea husiru bar ingen annan wilja än sia mans, eller hur far? Protea skrufwade på kalotten och fade ens dafl; jo, jo, min gumma. — Det der partiet bör du flå ur hågen min gosse; en skomakaredotter, fom ingenting kan, mid jog ide ha tid soahussru. Hur will du min gubbe? — Jag wil fom du, min gumma, swarade prosten. — Men hon har tjuge tusen banko kontant, ott loftas af hennes man dagen efter brödovs pet, mamma. — Det förändrar saken, mina gosse, men märk mina ord; om ide du sparar på dem, så skall hon snart förslösa dem. Sämre folks barn, fom komma i herrskapsstånd, funna als dria hushälla. Prostinnan, södd vå landet och sjelf prefis dotter, kuade aldrig få ur sitt hufwud, att feos makate cj funde wara båttre folk. — Nå, Gud wälsigne dig då, min käre Fridolf, men det säger jag dig häll tummen på Ögat på henne både i ctt och annat, och wil boa inte wara felk, få skicka henne til mig, så skall jag nog lära henne morts. Forts.