Norrländska Korrespondenten – 4 november 1854, sida 1

— Kan hon sp slätsöm, slicka strumpor och allt dylikt? — Det tror jag nog mamma. — IJafd, du har inte pröfwat? Jag gaf mia fänman fer aysydda skjortor af lärft, som jag sjelf mått, och ett par ljusgröna wantar tid prefent på mår trolofniagsdag. Pwad har du fått? — AP, mamma, den abra wackraste lilla peantorkare. — Peantorkore? owartil fald du då nyttja ditt tjocka, swarta hår? Derföre gaf Gud dig swart hår, efter haa förutsåg, att du skude bli skrifware; hwartill tjeaar det då att kasta bort penningar för peantorkare. Kaa hon laga mat? — ÅRbo, mi ffa aaturliatwis ha kokerska, och i Stockholm är iate få stor matlagniag, fom på landet. — Poa lår wara en odäga aldeles, hår jag; men hur skal det gå, om ou får en dom: saga pä landet; då blir hon en wisa för hä radet? — AH, der är låagt dit, mamma; skulle det hända få får ban fara hit och lära fig af mamma. — Det är icke lätt att lära gamla kattor att kusa. — För öfrigt tror jag, hon inte mil lemna Stockholm.