Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1854, sida 1

kogärden woro mira tankar endast upp af kriget och den önskan att Åland skulle höra att mora rofft och skulle blifwa fi fade don nästaon hwiskande; jag repade sönd presikrage och blomman fade det fRer di na Perthes röst och swarade det frer. har jag ögonblickligt glömt denna min n åriga älsklinastanke — det mar beslämdt han — bwarföre skulle han då ide upper fig för oss? Carlberg swarade ide, men tånkte om hemkommit fom ea usling mil han ide u bara fig. — Jcke fan jag, swarade Carlberg, qu fosterlandskänslan i min själ; och förr 4 slippa lyda under ryska oket blir ide wår tryggad; mål sant alt wi lefwa under fn lagar, men många af de ryska embelsme bafwa utöfwat demligt förtryck; fe hur redan bränt och sköflat hår. — Swarken gumwernören eder fommenda fade Thora hafwa förtryckt of, likwisst bed Gud med dig att mi en dag må blifwa oafhä af ett land, der den hemliga polisen exi Hurudan år sianesstämningen bland al: på Ön? — De flesta önska att Nland måtte förenas med moderlaadet. Sympathien Sweriqe år stark och antipatien ide få stor för dem man kalar wåra fiender.