Norrländska Korrespondenten – 30 september 1854, sida 2

de fabrifss oc Ihandimwerfsförordning af rättighet att jemte polismyndighet waka öfwer att idkare fullgöra fina skyldigheter mot be hos dem onställde arbetare etc. Bes tänkandet är åtföljt af flera refervatios ner. — YPlena hos riksständen den 22 dennes woro iflera hänseenden ganska märkliga. Hos ridd. och adeln urptogs Hela dagen af debatten öfwer statsutskottets betänkande n:o 273 eller s. k. principbetänkandet röran de de grundfatfer, efter hwilka jernmwär gar skulle utföras och bekosta, om nemligen något beslut wid denna riksdag kommer att fattas angående jernwägars anläggning hwilket ännu swäfwar i det dunkla. Stån: dets majoritet war derwid kompakt att bi falla statsutskottets betänkande få midt det omfattade grundfatfernas Således Hiföl: los, efter votering, första punkten, hwilken fasiställer den grundsats, att alla frame banor hädanefter anläggas oc utföras ge: nom statens omedelbara försorg, samt fom: ma att få under statens tillsyn oc förmwalt ning; lifaledes 2: punkten, att sfofmaden för anläggning af stambanor i allmänhet bestrides af staten, dot att wissa delar af dessa banor må funna på enskild belosinad utföras emot lösningsrätt för staten när de äro fullbordade, och slutligen 3. dje punkten innefattande den grundsats att smärre fern: wägsanlängningar inom lander må anfoms ma på den enskilda industrien och företag: samheten, likwäl med understöd, derest så nödigt pröfwas af statsmedel. Dos presteståndet diskuterades hela Hae gen 22 dennes frågan om fondsystemet, emot hwilket motfråndet war få allwarsamt, att principen om statens skuldsättning för ans läggning af jernwågarv och andra rikets framtida gagn företrädeswis afsrende större företag, icke annorlunda bifölls, än att he la den sista swäfwande satsen uteslöts, och säledes med23 röster mot 16 peslöts att endast då andra dispombla tillgängar ide funnes, mes del till anläggning af jern wägar må beredas genom upplåning medelst fonderade fratds obligationer; i och med hwilket beslut om om det, såsom wi förmoda blir rikets fläns ders, de sanguiniska förhoppningarne om tillitande af det beqwämliga ftatstånefyftes met för alla möjliga företag, hwartill man för ögonblicket tyckte fig sakna kassa, torde gå upp i rök. Diskussionen slutade med äterremiss af den drygaste delen af betäns kandet. (A. B.) — —jRHB— —