Norrländska Korrespondenten – 30 september 1854, sida 2

detta afseende war förklemad; så njöt hon med fula drag ef en mera omwexlande föda. Dar lin oc) Lagerbring måste nu wika tilldaka för Bruzelius och Fryxell. Emellertid hade hon tidigt lärt fig älska grannriket i wester. Dess nuwarande konung hade äfwen blifwit henne kär. Åtskilliga drag af honom, fom hon hört berättas hade i beanes exalterade finne alfirat en eldig enthusiasm för den milde konung Oscar. Allt förtrock war förhatligt för hennes fria ande och en dröm bade Hoa haft i många är om hwars förwerkligaode hoa med brinaande andakt hwarje daa bad sin Gud. Hennes sysier Mathilda hade något obeffrifs ligt täckt och intagande i hela fin marelfe.3 Hens nes ansigte war fint och regelbundet; hoa mar fänslan perfonifierad. Uppfodd på denna ö mar äfwea hon ett naturens barn, bekaat med ala wägar och stiaar inom densamma. Men hon åls skade mera skogen än hafwet, föredrog de göm: da grottorna framför de kala klipporna. Ma thilda mar föga böjd att anställa jemförelser mellan olika styrelsesätt. Henacs ö mar bar nes fäderaesland och Hade det förr warit Hen: ne likgiltiat under hwars spira det lydde; liksom sia syster Thora hade hon alldrig besökt det såkallade fasta landet. Nu når hon såg fir endtliga skaror nalkas dessa kuster intoqs hon af en ogämnbar förskräckelse oh hon bar en