Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1854, sida 1

glada lifvet. Och denna känsla lemnade hos nom ej ett ögonblick. Den följde bonom och gjorde Honom modfälld och nedslagen, då han nu instälde fig hos grefwen, som åter war sjelfwa wänligheten och högeligen berömde bang manus skript, och derföre kunde ban icke antaga erelens fen8 artiga tilbud att logera i flottet, emedan ban då i hwarje fal wore nödsakad att i twång och späaning tilbringa aftonen i ete förnämt, talrikt oc) bullersamt sällskap, för Hmwils Fet han nu ide hade finne och häg. Han ilas de derför med den urfåkteu att han ännu mås sle studera, tilbaka tid fin ensliga kammare på wärdshuset. Dock sjuderade ban ej mera och behöfde det ej heller. Tankfull drack han en fpidfum äggöl, och då han förtärt det, wisste han ej hwad han druckit. Han stack med gafa feln i en portion uppwärmd stek med hufmndsabat; det wille ide smakaj om man också åf wertogat bonom att det mar stekta fasaner så hade de ändå blifwit oåtae. Der satt han nu wid spiseln. Hand frams tid lig tilfluten för honom lik en cell i ett karthänserkloster, från hwilken en enda wäg går til grafwen. J morgon, wid denna tid skule han wara paftor . . det kunde icke slå felt ... vpastor der han war födds Ja i sitt fädernehus skule han flytta, och med honom band twenne mest ålskade på fjorden, hans mor och Kosalis. Likwäl förekom det honom som