Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1854, sida 1

ur drifbänksfönsiren aromatiskt doftande mes lonerna, Grefwen stod förtjust. — Herr Erenpreclss! — fade ban, afbrytandet det Numima betraftane dets långa tystnad, — detta år werkligen före månande. Men edra species af Cucuma och Cucureita äro dock kronan för alt och åf werträffa alt hwad jag hittills fett af detta ag. — Werkligen! werkligen? — ropade den til tredje himmelen lyftade Simplicius. — Rå jag bar också författat en skrift deröfwer, med titel af: Gurkbokea. — Gurkbokes! — upprepade grefwen och strattade så att istermagen skakades; o, af den utber jag mig ett exemplar. — — Det är blott maauskript, — ursäktade sig kandidaten — så wäl som mina afhandliagar om humleplantexingen. — — Gör ingenting — swarade grefwen. — Jag måsie låsa det; alt, alt i synn erbet gurk boken. Ni nekor mig wäl ide det nöjet? vi mid mål meddela mig manuskripten? — — Med glådje min nådigasle gynnare och wälgörare! — ropade kandidaten. — Och ni mil bli preft? återtog grefwen. — HUR ja! — fmwarade Smylicius, — ful: se jag i detta afseende wåga utbedja mig Edert Excelences nådiga retommendation? —