Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1854, sida 2

Hwarjehanda. En bibelutdelare fom til en äldre fru och frågade om hoa behöfde någon bibel. Frun, näslaa förtörnad, swarade: Menar ni att jag år en hednina? — Gå, fade hon till en fi ten flicka, gå och tag fram min bibel ur Må. pet.. — För all del, iowände utdelaren, gör er ide få mycken möda; jag tror bwad ni fås ger.ss — Straxt derpå fom baraet igea med en wackert inbunden bibel; frun tog bofen för att wisa den, men när hon Öppnade Den, föl ett par glasögon derur. RÅ fade bon, fe mina alasögon, fom jaa sökt i tre år! Det mar rått mål att ni frågade mig, ty annars hade jag åanu länge fått föra förgåfmes. — J fiuåriga kriget såg Fredrik IT en fältprost rida, och sade i anledning deraf til hos nom: 7Det heter: Gån ut i all werlden och icke riden! — Fa, swarade prosten, det år sanat, men grundtexlen heter: Sen tid hus ru j kommen fram.